Steg för steg

Steg för steg

Förändring

Här delar vi med oss av steg-visa tankar och funderingar - om hur man tar sig förbi det som är tufft

Självvald ensamhet eller ensamhetskänsla?

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson mån, juni 25, 2012 22:18:25

De allra flesta har nog någon gång känt sig ensamma men frågan är hur många som kan skilja på självvald ensamhet och ensamhetskänsla? För det är inte samma sak. Att själv välja och vara ensam kan det finnas många anledningar till, t ex för att jag behöver vara för mig själv eller för att finna kraft och så länge det är självvald ensamhet så är det helt ok.

Om det däremot handlar om en ensamhetskänsla, som inte är självvald, utan som finns där för att jag helt enkelt känner mig ensam, kanske i ett minne som gör sig påmint eller för att jag varit oönskad som barn och fått klara mig själv. Då är ensamhetskänslan inte positiv men någonstans så tror jag att det enda sättet att komma förbi det obehagliga är att våga möta den känslan - hur tufft och jobbigt det än må vara.

Själv brottas jag med den icke självvalda ensamhetskänslan ofta men tydligast visar den sig under sommaren när det i övrigt är lugnt. Det här med att vara det osynliga barnet, ett snällt, lugnt och stillsamt barn som satt och pysslade och sysselsatte sig själv, har också en baksida. För vem såg vad som låg bakom, vem såg vilken sorts ensamhet som lyste i ögonen när sommaren närmade sig? Vem var det som såg den lilla tjejen som sa att hon skulle se om en kompis var hemma men som egentligen gick ut ensam i regnet för att hon helt enkelt inte orkade med ensamheten inomhus?

Nu, flera år senare har jag börjat försöka bryta den ofrivilliga ensamhetskänslan, mycket genom att engagera mig men också genom att försöka känna mig trygg i att vara ensam i mig själv. Jag är fortfarande inte trygg med mig själv, jag kan fortfarande känna en våg av sorg och tårar som bubblar upp och rinner längsmed kinderna om jag går för mig själv - minnesbilder sen jag var liten och gick själv men sen låtsades att jag varit med någon sitter kvar. Sommaren är helt klart den tid som för mig fortfarande är en tuff period och där ensamhets- och utanförskapskänslorna är hög...

... men jag vet att jag vill mot nya mål och försöker göra vad jag kan för att våga vara med mig själv. Att gå ut i regnet, som på bilden så är chansen stor att du får en möjlighet att träna på att vara med dig själv!
Min vän och beskyddare på vägen är en stor svart hund med yvig päls, den finns där men inte synlig för alla - vilken hjälp på vägen har du för att våga ta stegen mot att till slut våga möta dig själv?

  • Kommentarer(1)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post19