Steg för steg

Steg för steg

Förändring

Här delar vi med oss av steg-visa tankar och funderingar - om hur man tar sig förbi det som är tufft

Ansvar, kontroll och struktur

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson lör, september 01, 2012 17:03:40

Vad tänker jag då jag skriver ansvar, kontroll och struktur? Det jag menar när jag säger det är att dessa tre ord hänger ihop men de kan också vara skadliga om de används på fel sätt. Självklart är det bra att ha både ansvar, kontroll och struktur men om det går för långt så kan det istället bli svårhanterbart. Alla känner vi nog någon som har ett extremt kontrollbehov och vet hur tufft och krävande det är att vara med en sån individ men har vi någonsin tänkt tanken att det extrema kontrollbehovet kan övergå till att bli en form av mobbing? Tänk såhär, om någon har ett så stort behov av kontroll att denne inte litar på någon och istället letar minsta lilla fel, vill vara den som är främst och som inte släpper fram någon annan utan kanske till och med försöker trycka till och finna minsta lilla brist hos den individ som känns som ens motståndare - ja då är det faktiskt en form av kränkande behandling.

Det är inte ok att ha ett så extremt kontrollbehov så att det går ut över någon annan, då är det dags att ta hjälp och jobba med sig själv. Det är inte på några villkor ok att kritisera så till den grad att någon håller på att tappa gnistan. Det är då andra behöver hjälpa till att se och våga säga till att det inte är ok. Men vad är det som gör det så svårt för andra att våga se, att våga stå på den utsattes sida?

Den som har en ansvarskänsla och som vill framåt i sakfrågan den personen har inga problem att våga men alla andra som inte vågar och som blir tysta av individen med kontrollbehov - de vågar inte säga att det är fel utan lämnar eller mår dåligt. Så du som vågar det är du som är stark medan du som bara står tyst och tittar på, du är en medlöpare som tillåter det som händer samtidigt som du får någon annan att må dåligt för att den utsätts.

Jag vill med detta inlägg ge en tankeställare till dig om vad du är när du ser någon som utsätts, oavsett i vilken situation det är - nästa gång kanske det är din tur och vad skulle du då helst önska att andra gjorde, stå på din sida eller stå och titta på?


  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post25

Bloggtips

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson tis, augusti 14, 2012 20:32:48
Det går att finna många tips, tankar och idéer på nätet och här kommer en en hel del inspirerande bloggar. Hoppas du finner något intressant och när du har läst, så dela gärna vidare så att fler kan inspireras och blogg listan blir längre...

http://sussie-maskinisten.blogspot.se/

http://blogg.improveme.se/healingbeautybydaniela/

http://www.peelitoff.net/

http://www.levdittliv.se/

http://www.josefi.se/

http://catcatch.wordpress.com/

http://kvinnamammajouren.wordpress.com/

http://www.andebark.se/

http://galleriaquarelle.blogspot.se/

http://bloggen.willvin.se/

http://evakarinwallin.se/blogg/

http://passionforhalsa.se/

http://passionforlivet.com/

http://hkgrensman.blogspot.se/

http://blogg.skanskan.se/natverksambassadoren/

http://wwwskrivkladan-anna-karin.blogspot.se/

http://blogg.livlustbalans.se/

http://stegvisatankar.stegforsteg.net/#home

http://www.besoksliv.se/blogg/jeanette-bohman

http://www.ambassadorer.se/bloggar?blogid=2401

http://kvinnamedsmak.se/

http://redovisning-bokforing.se/

http://www.qoolaqvinnor.se/index.php

http://shinenetwork.wordpress.com/om-shine/

http://www.mariahelander.se/

http://affarsliv.biz/bloggar/agnetaberliner

http://agnetaberliner.blogspot.se/

http://lustochliv.blogspot.se/

http://gottarbetsliv.se/

http://www.punctumsaliens.se/

http://kullbergutveckling.se/blogg-nyfikenheter/

http://klokegard.se

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post24

Sluta gå bakom masken

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson sön, augusti 12, 2012 19:48:08


För att ta sig vidare så är det nödvändigt att våga vara sig själv, att stå upp för sig själv och den jag är, på riktigt - men visst jag vet att det kan vara svårt - men jag vet att det går. Det går att sluta gömma sig bakom sin mask och visa sig som den jag själv är även om det både är svårt och tufft. Den kanske tuffaste frågan att ställa sig själv är "Vill jag vara ett offer?". Om du svarar ja på det, ja då vill du fortsätta vara bakom masken men om du svarar nej på det, så vill du något annat, någonting som ger mer oavsett hur tufft det är att nå dit.

Katten på bilden sitter och slickar sin päls och struntar fullständigt i vem som kommer förbi, målet är att bli kvitt någonting som stör och då får ingenting störa. För den som vill ta sig vidare gäller det att göra som katten - strunta i vad som kommer förbi och kanske till och med så hårt att det är nödvändigt att gå sin egen väg. Men vad är viktigast, att vara som andra förväntar sig eller att vara sig själv och göra det som jag mår bra av och det jag vill? För mig är det numera självklart vad jag väljer, vad väljer du?

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post23

Driven och engagerad...

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson tor, augusti 02, 2012 19:47:33


Är det någon mer än jag som har reagerat över att den som är driven och engagerad ofta puttas åt sidan? Det är märkligt att det ska vara så, inte minst på en arbetsplats för där är det många gånger inget ovanligt att det är den som är engagerad och driven som blir påhoppad och ifrågasatt för att ha exempelvis samarbetsproblem. Jag kan inte låta bli att fundera över vad det är som gör att det är just den som är driven och engagerad som så många gånger blir utsatt. Men i vårt så annars "lagom" samhälle så passar väl inte den här typen av individer in, eller?

Jag skulle istället vilja påstå att det är just tack vare de som är just drivna och engagerade som det händer något och det är säkert också därför som man då ses som ett hot som behöver tystas ner. Jag skulle hoppas att fler vågade stå emot och trots motstånd gå sin egna väg men tyvärr är kränkande behandling inget ovanligt mot den som är framåt och handlingskraftig. Och vad händer med någon som bryts ner? Jo oftast att man blir så nertryckt att självförtroendet sjunker i botten och då det är svårt att få rätt stöd för att ta sig upp igen så förblir många som utsätts för kränkande behandling istället tysta och utmattade.

Det är inte ok att samhällets kostnader för kränkande behandling i stort uppgår till runt 40 miljarder om året! Det är inte ok att 380 000 personer känner sig kränkta på sina arbetsplatser varje år - med största sannolikhet så är det just drivna individer som det handlar om - och hur driven orkar man vara efter lång och sammanhållen utsatthet? Nu är det dags att ta detta gigantiska problem på allvar och ge alla människor en möjlighet att ta makten över sitt liv!

Jag ska inte tvingas stå tillbaka bara för att jag är driven och engagerad för jag har rätt att ha min åsikt och framförallt så har jag rätt att få vara den jag är! Precis lika mycket som du har rätt att vara den du är!

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post22

Se mig som jag är, inte som ni önskar

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson mån, juli 16, 2012 13:15:44

Denna krokiga rauk med hatt och jättenäsa är det troligen aldrig någon som har ifrågasatt varför den ser ut som den gör. Men om någon urskiljer sig eller hittar egna sätt att lösa saker på, då är det genast svårare för många att se den individen som den är utan blir ett hot. Men frågan är vad som är hotande, är det individen själv eller är det den/de som upplever sig hotade som har svårast att tänka nytt? Oavsett i vilken situation du befinner dig så är det sunt att ha ett förändringstänk - och då menar jag inte ständiga omorganisationer eller liknande - utan ett framåttänk som leder till utveckling och uppsatta mål på ett smidigt sätt. Vad är det för farligt med att göra på olika sätt? Vi är ju alla olika individer som är olika, gör olika, ser olika ut och som löser "problem" på olika sätt. Vad är det för konstigt med det?

Tänk om alla kunde välja att se mig som jag är och inte som ni önskar, att bara acceptera att vi är olika och gör på olika sätt för att nå ett mål. Huvudsaken är väl att resultatet blir det som önskades eller förväntades? Jag är jag, du är du och jag varken tänker eller är som dig lika lite som du gör som mig och i vilket fall som helst så är jag glad att jag vågar ha en åsikt, att jag vågar prova ett nytt sätt - för kanske, så är det just det som utvecklar mig eller någon annan ett steg mot nya mål.

Så sluta med att vägra se mig som ni önskar och se mig som den jag är - nämligen en individ av kött och blod som liksom dig har rätt att finnas till och ha åsikter... Visst blir det roligare?

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post21

Du behöver inte förstå...

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson tor, juli 12, 2012 19:47:23

Vad är det som gör att det för många är så svårt att bara acceptera någon som den är? Är det av rädsla för att inte förstå olikheter eller är det mer av rädsla för att våga möta sig själv? Alla är vi olika och tur är väl det - för hur trist hade det inte varit om alla varit lika? Men för den som behöver hålla på att förklara sig för att man urskiljer sig från mängden på något sätt t ex med anledning av koncentrationssvårigheter så är det otroligt påfrestande att inte bli accepterad som den man är. För alla har vi något som är unikt för just oss och det ska inte behöva förklaras.

Det skulle vara väldigt skönt om fler kunde utgå ifrån "Du behöver inte förstå, bara acceptera mig som jag är". Det säger egentligen mer om den som inte kan acceptera vid oförståelse än om mig men det blir för mig som det blir tuffast att orka ytterligare oförståelse en gång.

För visst håller du med om att man inte behöver förstå allting? Acceptansen är viktigare och den säger dessutom mer om vem jag är som människa, för om jag inte kan acceptera någon annan som den är hur kan jag då acceptera och tycka om mig själv som den jag är? För mig så hängder det här ihop och blir väldigt konkret när jag alltför ofta får hålla på att förklara mig för att jag är den jag är - en helt vanlig levande människa!

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post20

Självvald ensamhet eller ensamhetskänsla?

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson mån, juni 25, 2012 22:18:25

De allra flesta har nog någon gång känt sig ensamma men frågan är hur många som kan skilja på självvald ensamhet och ensamhetskänsla? För det är inte samma sak. Att själv välja och vara ensam kan det finnas många anledningar till, t ex för att jag behöver vara för mig själv eller för att finna kraft och så länge det är självvald ensamhet så är det helt ok.

Om det däremot handlar om en ensamhetskänsla, som inte är självvald, utan som finns där för att jag helt enkelt känner mig ensam, kanske i ett minne som gör sig påmint eller för att jag varit oönskad som barn och fått klara mig själv. Då är ensamhetskänslan inte positiv men någonstans så tror jag att det enda sättet att komma förbi det obehagliga är att våga möta den känslan - hur tufft och jobbigt det än må vara.

Själv brottas jag med den icke självvalda ensamhetskänslan ofta men tydligast visar den sig under sommaren när det i övrigt är lugnt. Det här med att vara det osynliga barnet, ett snällt, lugnt och stillsamt barn som satt och pysslade och sysselsatte sig själv, har också en baksida. För vem såg vad som låg bakom, vem såg vilken sorts ensamhet som lyste i ögonen när sommaren närmade sig? Vem var det som såg den lilla tjejen som sa att hon skulle se om en kompis var hemma men som egentligen gick ut ensam i regnet för att hon helt enkelt inte orkade med ensamheten inomhus?

Nu, flera år senare har jag börjat försöka bryta den ofrivilliga ensamhetskänslan, mycket genom att engagera mig men också genom att försöka känna mig trygg i att vara ensam i mig själv. Jag är fortfarande inte trygg med mig själv, jag kan fortfarande känna en våg av sorg och tårar som bubblar upp och rinner längsmed kinderna om jag går för mig själv - minnesbilder sen jag var liten och gick själv men sen låtsades att jag varit med någon sitter kvar. Sommaren är helt klart den tid som för mig fortfarande är en tuff period och där ensamhets- och utanförskapskänslorna är hög...

... men jag vet att jag vill mot nya mål och försöker göra vad jag kan för att våga vara med mig själv. Att gå ut i regnet, som på bilden så är chansen stor att du får en möjlighet att träna på att vara med dig själv!
Min vän och beskyddare på vägen är en stor svart hund med yvig päls, den finns där men inte synlig för alla - vilken hjälp på vägen har du för att våga ta stegen mot att till slut våga möta dig själv?

  • Kommentarer(1)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post19

Stark, snabb och kvicktänkt...

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson tor, juni 14, 2012 18:46:18

Jag har i stort sett alltid varit stark, snabb och kvicktänkt men har tryckt bort det under en ganska lång tid, en tid som kantades av utanförskap, uteslutning, ifrågasättanden, blickar och tystnad - men också med överkontrollerande och utsedd till syndabock. Nu, flera år senare så har jag förstått att den som är stark, snabb och kvicktänkt ses som ett hot. För är du driven som person och får saker att hända eller har förmåga att få med dig andra samtidigt som du också är snabb - ja då är du i dagens lagomsamhälle ett hot och trycks ner så att du inte orkar ta striden och kanske gör medan andra tar resultatet som sitt. Känns det igen?

Tänk om det istället varit accepterat att vara just stark, snabb och kvicktänkt - om det setts som ett plus att nå framgång i t ex en svår fråga som kränkande särbehandling, om det istället för att tryckas ner och bli fråntagen uppgifter hade setts som en styrka att frågan lyfts lite mer och av fler. Jag kan bara konstatera att det gäller och lägga sitt engagemang på ett lagom plan, om du vill bli accepterad och en i gruppen - om du däremot väljer att jobba med frågan på egen hand, ja då är du självklart fri att köra på.

Det är dags att se bakom någons engagemang och istället för att trycka det tillbaka genom att trycka ner. Det börjar bli dags att sluta vara lagom, för vad är lagom, vem bestämmer vad som är lagom och framförallt så händer sällan något om det är lagom...
Vill du helst vara, stark, snabb och kvicktänkt eller vill du stanna i offerrollen och fortsätta dra till dig den typen av människor? Jag vet vad jag vill - och jag väljer engagemanget för att förändra mot det jag tror på, vad väljer du?

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post18

Med fötterna på jorden

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson fre, juni 08, 2012 23:10:07

Att ha ett sunt bondförnuft med fötterna på jorden är inte en självklarhet, lika lite som att det är självklart att det är enkelt och förstå sig själv och varför jag gör si eller så. För att ta sig ut på brädgången som syns på bilden så lär det i vilket fall till att ha fötterna på rätt plats eftersom den ligger mitt i ett vattendrag - riktigt vad vitsen är att ha den just där - är inte lika lätt att förstå. Fast det är klart den som vill ha en utmaning att ta sig fram utan och bli blöt har lite att bita i...

Oavsett vilket så är bilden rätt vilsamt lugn och skulle kunna användas för att både känna, förstå och vara med båda fötterna på jorden. Det är dags att inte bara veta vad jag vill - nu gäller det att bestämma sig för att sluta hålla fast och sluta göra något av en vana eller för att någon annan tycker en massa. Visserligen har jag också åsikter men jag tvingar ingen att ta till sig de - att tycka, göra och vilja olika - det berikar det mångkulturella samhället samt utvecklar det allra mesta.

  • Kommentarer(1)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post17

Vilsen?

Ta sig vidareSkapad av Linda Mathiasson sön, maj 13, 2012 22:12:50

Maskrosor hör till både vår och sommar, blomman som av många anses som ogräs för att den tränger fram på de minst oande och ibland oönskade ställen. Här växer den lite vilset upp i asfalten - kanske för att de inte känt sig hemma någonstans? När den finns så klagas det på den men frågan är om den inte skulle saknas om det inte var lite gult i det gröna - om den försvann?

Maskrosen är inte så vilsen, den hittar nya sätt att överleva och det gör också många runtomkring oss, kanske är det så att den du minst anar är någon som känner sig vilsen och inte hemmahörande någonstans? Jag kan gå till mig själv och känna att jag känner igen mig i vilsenheten, jag vet å ena sidan precis vad jag vill men när det väl gäller så bromsar jag, trots att jag vet att det är mindre konstruktivt att både gasa och bromsa. Så varför slår jag då på mig själv genom att göra det? Jo för att jag känner mig vilsen och ensam - kanske är det, det första steget mot en förändring? Och jag har bestämt mig, jag ska våga anta utmaningen att bli mindre vilsen - vågar du?

  • Kommentarer(0)//stegvisatankar.stegforsteg.net/#post16
« FöregåendeNästa »